Recent Entries

så mycket kul på internet…

att det är svårt att sätta sig ner och skriva!

Men om man har ångest över att det bara är fem månader kvar till Beach 2014, så är det dags att läsa Pamper & Curves. Här är en tjej med rejäla kurvor som inte låter kroppshets och annat trams komma mellan henne och hennes silverfärgade nylontights!

You go girl!

http://pamperandcurves.blogspot.co.uk/2014/01/fk-flattering.html

 

Grått eller inte grått, det är frågan…

Läser i magasinet M en artikel på temat ”Min väg till det vita håret” med underrubriken ”Dags att stå upp för den jag blivit”. Det är Amelias bästis Monica Gunne som får breda ut sig om varför hon bytt hårfärg och hur det gått till. Intressant underhållningsläsning för någon som färgat håret  i 35 år vid det här laget.

Monica Gunne har gått från brandkårsrött till bäverbrunt och nu till vitt. Det framgår inte av artikeln, men jag misstänker att hon kommer att få fortsätta att färga det ett tag för att få den snygga silvervita looken. Den är ju sällan så naturlig som den ser ut, eftersom många naturligt har spräckligt eller gulvitt hår istället för det silver man drömmer om.

Jag färgar håret. Men det är inte för att jag ogillar grått eller skäms för den jag är, som Monica Gunne antyder. Utan för att jag, trots att jag är 50+ och har naturligt grått hår, gillar att uttrycka mig genom kläder och utseende. Jag har alltid gjort det, och det tänker jag fortsätta med oavsett om jag är punkare, hårdrockare eller en excentrisk katt-tant. Och för mig är svart hår en del av det, jag gillar helt enkelt kontrasten mellan det svarta håret och min bleka hud. Och jo, jag har fått kommentarer om det (huvudsakligen från kvinnor) om att jag har färgat hår och långt hår och att det är ”dags” att ändra sig.

Jag avskyr när vi människor, oavsett ålder och kön, ska etiketteras för att passa in och vara ”normala”. Ännu ilsknare blir jag när den etiketten ska plåstras över med en Politiskt Korrekt-stämpel, som idag tycks lika vanlig på vänster-som högerkanten. Jag gillar att vara mig själv, och om du inte gillar det så gå någon annanstans. Jag anser att det är mångfalden och möjligheten att uttrycka sin identitet som är det roliga med mode (eller fashion som det tydligen ska heta nuförtiden).

Det har ingenting med ålder att göra. Jag tycker det är sorgligt med alla unga tjejer som ser precis likadana ut med sina långa mittbenade hår, korta kjolar eller supertajta jeans och halvanorektiska kroppar. Som en armé av uniformsklädda små soldater. Kommer de att växa upp till en armé av likadana medelålders kvinnor? Eller kommer de att bryta sig loss och våga vara sig själva? Oavsett om det innebär att de låter håret växa ut grått eller färgar det knallrosa (en förvånansvärt klädsam färg på äldre damer).

Jag hittar i alla fall min inspiration hos kvinnor som vågar göra som de själva vill oavsett om de går över till silver eller fortsätter färga. Kolla bara!

http://advancedstyle.blogspot.se/

 

Konsekvens och kontinuitet

Flytta på dig kattfan! Matte ska skrivaLåter tjusigt och professionellt. Men det är två byggstenar för att få något skrivet, och bland det svåraste som finns. Jag gillar att skriva noveller för de är lagom långa, historien flyter på i snabbt tempo och man kan låta den hänga lite löst här och där utan att läsaren blir besviken. En bra novell ska kunna tolkas lite efter eget huvud om jag får välja. En roman däremot kräver så ofantligt mycket mer. Hur mycket mer hade jag ingen aning om innan jag satte igång och jag skriver ändå underhållning, inte en generationsroman! Men steg ett är att man skriver ofta och regelbundet, det har jag insett efter mer än ett års tragglande. Ibland har jag tänkt att det ordnar sig nog om jag bara tar en paus, fyller på lite i inspirationsförråden, men hua vad svårt det är att starta upp igen efter en sådan paus!
Jag har också testat många av de knep som föreslås i olika handböcker och på olika webb-siter. Jag gick också en totalt värdelös webb-kurs i ämnet!

För er som vill testa så är det här några av förslagen:

1. Bestäm en tid i veckan då du skriver och skriv in i kalendern. Då måste du skriva oavsett vad!
2. Utnyttja dötid som bussresor, tågresor, lunchen på jobbet…
3. Gå upp före familjen på morgonen och skriv
4.Skriv när alla andra sover (Viveca Steen gjorde tydligen det, men så sov hon bara fem timmar per natt, skulle aldrig funka för mig)

I slutändan är det bara ett tips som naglat sig fast:

Sitt ner på rumpan och skriv.
Just för tillfället gör jag det varje dag och ibland blir det 100 ord, ibland 500 ord, ibland mer. Men sakta men säkert tar jag mig framåt.
Och jag gör det med ytterligare ett knep: aldrig se bakåt. Redigeringen kommer senare. Vilket är ursvårt när hela handlingen ställs på ända och man bara tänker på hur man ska rätta till allt för att hamna rätt igen…
Men mer om redigering någon annan gång.
God Natt!

Norrköping tur och retur

Norrköping och Linköping åker jag relativt ofta till av någon anledning. Båda två är trevliga städer, lagom stora och hanterliga. Och med lite gammal trevlig bebyggelse.

När man åker iväg på jobb-besök så här blir det inte sällan någon timme över innan tåget går, något som jag och kollegorna ofta utnyttjar till lite shopping. Många är de fynd som vi gjort på jobb-resor och diskuterat över kaffebordet. Av någon anledning är det lättare att hitta grejer utanför Stockholm, vilket förmodligen beror på att vi handlar på HM och Lindex och att det är lite färre shoppingsugna tonåringar i mindre städer att trängas med.

Men idag blev det jobb ända tills det var dags att åka hem igen. Jag hade sällskap med den trevliga ombudsmannen Anne, och vi kunde snabbt konstatera att som nästan jämnåriga kvinnor har vi samma erfarenheter av skilsmässa, nytt förhållande, ansvarsfulla jobb, dina barn och mina barn, dataspelande tonårssöner – ja, ni vet. Och jag slogs återigen av att det är det jag vill skriva – moderna kärleksromaner för moderna kvinnor. ”Romance” handlar inte längre om suktande hemmafruar till framgångsrika män, det kan lika gärna handla om en framgångsrik kvinnlig läkare gift för tredje gången med en arbetslös snickare – för det är kärleken och relationen som är tidlös!

Och i ett lite gråkallt dystert Norrköping tänkte jag att sonen och jag kunde liva upp oss med ett restaurangbesök. Bara för att komma hem och få veta att han föredrog ett paket makaroner med pulversås, betecknat Mac n´Cheese. Tacksamt.

Sista kvällen med gänget

låter ju lite melodramatiskt, men ikväll var sista träffen med fortsättningskursen roman och novell på Skrivarakademin. Lite sorgligt är det för mig som inte ska fortsätta i vår.

Ursprungligen var det en test, eftersom jag inte gärna låter någon läsa mina texter innan de känns mer eller mindre färdiga. Att då låta en hel grupp okända människor läsa texter under tiden de växer fram var verkligen en utmaning. Men efter att slängt, redigerat och slängt i 1 1/2 år kände jag att jag behövde utmana mig själv.

Jag har ju 15 års skrivarvana som journalist och novellförfattare, men att skriva en roman är en helt annan grej kan jag säga till den som tänker försöka. Och jag har provat en och annan online-kurs för att se om det skulle hjälpa mig på traven, men icke. Jag har också läst två tjog skrivarhandböcker med samma resultat. Lite klokare har jag blivit, men inte har det blivit mer och bättre skrivet för det.

Till slut tog jag fan i båten och bestämde mig för att det måste bli en kurs IRL. Men med förutfattade meningar om att skrivarkurser bara är till för tanter som skriver barndomsminnen och ungdomar med lila hår som skriver om varulvar, var det inte helt lätt att hitta rätt. Det finns myriader av kurser. Dyra är de också.

Så efter att ha frågat runt bland några skrivande vänner vad de rekommenderade, valde jag en kurs hos Skrivarakademin. Deras kurser är författarledda, och det gör en markant skillnad anser jag. Vill man diskutera skrivarprocessen så vill man ju göra det med någon som själv skriver och förstår hur det går till. Eller inte går.

Min skrivargrupp har bestått av sex andra aspiranter och vår lärare Erik. Stämningen har präglats av ömsesidig respekt och kritiken har levererats med ett enda syfte, att stödja. För utan kritik kommer man inte vidare, så är det bara.

Jag har fått lära känna sex andra historier som jag är nyfiken på vart de tar vägen, och hoppas att jag nån gång får läsa slutet på. Jag har kommit hem jättetaggad varannan onsdag efter att ha fått prata ohämmat om skrivande i tre timmar (nåja, jag har inte pratat ensam hela tiden!), och jag har lärt mig massor på de här åtta tillfällena som vi setts. Lärdomar som jag nu ska ta med mig när jag försöker få klart Boken alldeles på egen hand.

Lite sorgligt är det. Men som alla författare vet är slutet på en historia bara början på nästa. Imorgon ska jag skriva 500 nya ord och åka till Norrköping.

God natt!

Lång dags färd…

Jag avskyr tekniska saker.  Jag klarar utmärkt av att läsa bruksanvisningar och sakta men säkert installera, uppdatera och justera. Men det betyder inte att jag gillar det.

Tekniska prylar som kommer i min närhet har en tendens att inte fungera. Den som gillar sånt ser det som en utmaning att få dem att fungera igen. Jag anser att teknik ska fungera annars är det värdelöst.

Därför kommer det att ta tid innan ni ser mig ladda upp läckra bilder, jobba med Photoshop etc. Sakta men säkert tar jag mig dit, men det tar tid. Ungefär så lång tid som det tagit mig att komma hit. Egen domän, egen blogg…

Men jag har hört och läst att det är i sociala medier man ska synas numera. Att det är i sociala medier man marknadsför sig själv som blivande författare.

Välkommen till min blogg.

Här tänker jag skriva om sånt som får mina känslor att svalla.  Vad det är kommer ni att märka.

Ålder är bara en siffra.

Nu kör vi.

Sida 9 av 9« Första...56789
Recent Comments
  • Angelin: Hej Helén, vad kul att du hittade hit! Ska definitivt kasta ...
  • Helén: Hej, jag gick också den skrivarkurs du nämner (om du mena...
  • Anders: Mac ;)...
  • Angelin: Fantastiskt att du har skrivit klart!! Vilken bedrift, själv...
  • Camilla: Otroligt bra idé att åka bort och gå in i sin "skrivarbubbla...
  • Angelin: Jag har till skillnad från dig inte så många fina minnen att...