Recent Entries

Vårtrötthet

På sista tiden har jag haft svårt att koncentrera mig på skrivandet. Jag öppnar datorn, kollar lite på texten, skriver lite, ändrar, läser, tar bort…

Försöker peppa mig med att läsa andra, för det är ju så – ju mer man läser desto bättre skriver man. Jag har köpt en jättelåda med godbitar från Amazon.uk för det är därifrån jag hämtar min romancelitteratur. Det är ju nästan hopplöst att hitta fräsch och aktuell romance hos svenska bokhandlare. Nästan alla andra underhållsgenrer har åtminstone några nischade bokhandlare som tex Sciencefiction-bokhandeln och fantasy finns överallt…NK har några hyllor med dammsamlande exemplar, men det är mest historiskt, jag har alltid föredragit nutida.

Nu ligger en stor hög på golvet och väntar på att läsas över sommaren, och jag har andra planer också. För när ljuset kommer så kommer nog lusten tillbaka också.

Jag har också hittat lite nya roliga bloggar, kolla gärna min blogglista!

 

Ny bokmässa

Jag har faktiskt aldrig varit på bokmässan i Göteborg, men det står definitivt på min bucket list.

Nu kommer Stockholm att få sin alldeles egna bokmässa eller snarare litteraturfestival. Den 15 – 16 april anordnas den på Kulturhuset, med en efterfest förlagd till Debaser Medis.

Ambitiöst program med bl.a. uppläsningar och diskussioner och runt 60 utställare.

Heja!

http://litteraturmassan.se

 

Tiden rusar…

och jag kan inte fatta att jag inte skrivit något sedan 1 augusti förra året! Men så är det, och om man ska hitta någon tröst i det, så är det ändå att när det känns jobbigt så går tiden ändå, och förr eller senare blir det bättre. Eller hur?

Jag har testat en massa olika varianter under hösten för att få mer skrivet. Det har gått sådär ska jag säga. Men när jag tittar tillbaka så har det ju ändå blivit en del, nu har jag bara en tredjedel kvar. Historien ligger mer eller mindre klar, karaktärerna har hittat sina röster och jag känner att intrigerna börjar komma på plats. Men det är förstås en bit kvar.

Jag har ju stora problem med att skjuta upp saker och jag ställer alldeles för stora krav på mitt eget skrivande. Att bara säga ”det här är ett utkast, du ska redigera senare” fungerar inte för mig. Så just nu testar jag att tänka ”det här är ett arbetsprov för att se om jag klarar att få ihop en hel roman” och så ser vi om det lättar min prestationsångest. Man kan ju hoppas!

Nåja, i min research efter metoder för att komma igång med skrivandet så har jag hittat en del knep. Intresserad? Som sagt, har de fungerat sådär för mig, men de kanske fungerar bättre för dig?

  1. Sätt ett mål på ett antal ord per dag. Om du skriver 500 ord per dag har du ju faktiskt skrivit en bok på ett halvår! (bortsett från redigering och allt det där, men det bortser vi från nu!). Sätt ett mål som du vet att du klarar, skriver du mer är det ju bara en bonus.
  2. Istället för antal ord – sätt undan en halvtimme eller en timme varje dag då du skriver. Varje dag är viktigt, det ska bli en vana…Regelbundenhet i skrivandet är vad alla skrivar-coacher förespråkar.  Även den här metoden förutsätter att du faktiskt kan klara målet, att sätta undan en timme och aldrig klara det utan att bli avbruten är bara frustrerande,
  3. Sätt mål per vecka eller per månad, så att du har en deadline att hålla dig till. Det betyder att du kan skriva mycket över helgen, men kanske mindre i veckorna. En variant av ovanstående som säkert är praktisk för småbarnsföräldrar och andra som har svårt att få tiden att räcka till.

Det här är tre metoder för att få tid att skriva, och faktiskt skriva, men det finns säkert fler. Jag ska återkomma med fler skrivarknep som jag plockat upp under hösten. Men som sagt, i slutänden måste du hitta något som fungerar för just dig. Själv letar jag vidare…

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Jag vet inte varför jag alltid är så sen med att upptäcka bra författare och bra böcker…

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald kom ut redan 2013, och har redan sålts till tolv länder. I augusti kommer hennes andra bok, och den tänker jag kasta mig över!

Som ni vet älskar jag romance och feel-good, men det ska vara bra skrivet och gärna ha ett lite mer originellt upplägg än bara ”pojke möter flicka”-tema, och det har den här boken.

Sara, som arbetat i bokhandel i Haninge och älskar böcker över allt annat, åker över till Iowa, USA, på sitt livs äventyr för att träffa brevvännen Amy, bokälskare precis som hon. Det är bara ett krux, Amy har dött när Sara kommer dit. Ska hon fortsätta äventyret eller bara packa och åka hem igen?

Boken är full av boktips, så det här skulle kunna bli en riktig bokcirkel-manual. Men det är det säkert någon som har tänkt ut redan, någon som är lite snabbare på fötterna än jag.

Jag älskar drivet, tempot, intrigen och feel-goodkänslan som finns kvar när man lägger den här lilla godbiten ifrån sig på sängbordet med en nöjd suck. Läs.

Samtal med giganter

2010-02-28 11.29.34

 

 

Jag har ganska nyligen upptäckt att Kulturhuset har en internationell författarscen, där man pratar författarskap och böcker med kända namn från hela världen.

Jag misstänker att ni redan har koll på det, men om inte så kasta en blick på Kulturhusets hemsida och se vad de erbjuder! I höst är det många spännande namn, men två av mina absoluta favoriter har jag redan köpt biljett till: Ian McEwan och Margaret Drabble.

”Kvarnstenen” av Margaret Drabble läste jag som tonåring, och nu inser jag att jag måste leta reda på den och några till av hennes senare verk för att läsa om.

Man kan ju fråga sig hur inspirerande det kan vara att lyssna på de redan utgivna framgångsrika, men jag måste erkänna att jag ofta går från sådana föreläsningar med massor av energi.

Fast när Alexander McCall Smith berättade att han skriver 1000 ord i timmen och har fått produktionsförbud av sin förläggare av och till, därför att han sprutar ur sig böcker, då medger jag att jag kände mig lite avslagen ett tag…

Semester!

I år har jag sen semester från mitt vanliga dag-jobb, och som jag har längtat! De sista två veckorna har varit en plåga, även om jag samtidigt måste medge att det är trivsamt att umgås på kafferasterna i det mindre formatet med de få kollegor som är kvar. Samtalet blir mer personligt då.

Nästa år ska jag banne mig se till att ta semester tidigare och helst också åka långt bort! I år blir jag kvar på hemmaplan större delen av tiden för att hjälpa sonen flytta till annan ort, men det blir mycket tid att skriva också. Så givetvis sitter jag här och bloggar istället…fast jag kan ju alltid skylla på att det ingår i jobbet som blivande författare.

Jag har mycket att grubbla över också.

Eftersom jag inte kom in på skrivarkursen måste jag fundera över om jag ändå ska försöka förhandla mig till lite skrivtid, eller spara det till våren och söka ett gäng nya kurser. Jag är bara så medveten om att tiden rinner iväg och att jag inte gör det jag egentligen vill göra…å andra sidan försvinner sonen, och då blir det kanske eoner av tid att fylla? Är det då värt att gå ner i arbetstid och lön (om chefen nu går med på det, vilket inte är alldeles säkert)?

En annan fråga är feedback. Jag gick ju en skrivarkurs för ett par år sedan, och det var en jättekul upplevelse och en riktigt bra grupp. Men är det rätt väg nu? Jag har tagit kontakt med en skrivar-coach för att kolla lite om det klickar. Gick ju några online-kurser för ett par år sedan men den gången var det helt fel. Ingenting fungerade – varken gruppen eller läraren, och det fick snarare en negativ inverkan på skrivandet.

Nåja, man kan ju inte veta om man inte har försökt, eller hur?

Inget roligt besked

Tja, lite långnäsa blev det. Kom inte in på skrivarkursen jag tänkt och hoppats på till hösten. Men när den första besvikelsen lagt sig beslutade jag mig för att det kanske var lika bra. Bortsett från att jag nu inte har ett giltigt skäl att gå ner i arbetstid för att skriva.

Så jag tar nya tag och började med att köpa lite bra litteratur att fylla på inspirationen med. Sedan flyttade jag skrivbordet till en vägg.

Även om Stephen King kanske inte alltid har rätt, så är det ju dumt att chansa.

I avvaktan på besked

Idag har jag tagit ut hela manuset på papper i det skick det befinner sig just nu. Mest för att få en överblick över var det saknas material. Jag hör nämligen inte till de som skriver kronologiskt.

Eller…

Jag skriver ju synopsis först och sedan första kapitlet med anslaget till historien. Det är lätt som en plätt. Men sedan… hoppar jag som en liten kanin mellan alla kapitel allteftersom de olika scenerna dyker upp i min skalle. Har väl inte visat sig vara superduper-produktivt, men det är det enda sättet för mig.

Just nu har jag hela historien klar för mig, och det är dags att jobba in den dramatiska kurvan och fundera över vändningar. Jag kan i alla fall ana ett ljus i mörkret. Just nu är det väl bäst att tillägga, tomorrow is another day.

 

Sida 4 av 9« Första...23456...Sista »
Recent Comments
  • Angelin: Hej Helén, vad kul att du hittade hit! Ska definitivt kasta ...
  • Helén: Hej, jag gick också den skrivarkurs du nämner (om du mena...
  • Anders: Mac ;)...
  • Angelin: Fantastiskt att du har skrivit klart!! Vilken bedrift, själv...
  • Camilla: Otroligt bra idé att åka bort och gå in i sin "skrivarbubbla...
  • Angelin: Jag har till skillnad från dig inte så många fina minnen att...