Ibland så hejdar sig tiden ett slag

 

20140429_100103_0248

 

Ni kanske har märkt att det varit en liten paus här på sidan? Livet hann emellan kan man säga.

Plötsligt efter sex års Alzheimer så blev jag föräldralös, när min mamma gick bort. Vi hade inte någon särskilt bra relation, men när någon nära dör så ställs ändå mycket på sin spets. Tankarna flyger och det är svårt att koncentrera sig på saker som skrivande…

Min mamma var en person som ägnade större delen av sitt liv till att antingen bittert ångra sina livsval, eller undvika att göra något åt dem. Så när jag nu plötsligt står i tur för graven så vet jag en sak, jag vill undvika samma misstag. Därför ska i alla fall en bok bli klar!! Sedan får vi se hur det går…

Mamma var översättare och så länge jag kan minnas tillbringade hon all sin tid med näsan i en bok. Jag har förstått att hon egentligen drömde om att bli bibliotikarie, vilket bl.a. visade sig i de prydligt ämnessorterade bokhyllorna min bror och jag fick ta hand om när hon flyttade in på äldreboendet. 30 000 volymer som till största delen fick gå i soporna, sorgligt men sant. Gamla böcker är tydligen lika intressanta som ruttna ägg.

Jag hittade den här dikten av Emily Dickinson som jag tyckte summerade mamma perfekt, och som vi använde i begravningsannonsen (jag minns att mamma ofta förfasade sig över de dåliga diktvalen i just begravningsannonser, så ett personligt val var viktigt!)

A Word is dead

When it is said

Some say,

I say it just

Begins to live

That day

Emily Dickinson är för övrigt en lite bortglömd poet, som fler borde läsa.  Ganska nyligen kom det dessutom en samling av hennes dikter i ny spännande översättning av Ann Jäderlund.

 Den underbara magnolian hittade vi på en promenad genom Västerås dagen efter begravningen. Nu kommer det att dröja länge innan jag promenerar genom den stan igen…

 

 

 

 

 

2 Responses to “Ibland så hejdar sig tiden ett slag”

  1. camillla skriver:

    Mamma är alltid mamma, oavsett hur gammal och skröplig hon har varit. Någon man speglat sig i som liten, irriterat sig på som vuxen. Försök att behålla något vackert, unikt som du är stolt över med din mamma? När min mamma dog var det svårt att hitta något då jag tyckte vi var så olika. I efterhand har jag insett (skrämmande nog) att vi har alldeles för många likheter i sättet att resonera. Hoppas du kan plocka fram något fint från dina minnen 🙂

    • Angelin skriver:

      Jag har till skillnad från dig inte så många fina minnen att plocka fram av mamma. Men jag har lärt mig mycket av henne. Både bra saker och dåliga saker. Och givetvis hittar jag sidor hos mig själv där jag tagit efter henne:). Men det där med att spegla sig i henne har jag nog aldrig gjort, vi har alltid levt på olika planeter, hon och jag. Relationer till föräldrar är spännande materia, och vad vore litteraturen utan de relationerna?

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *