Tre frågor just nu

 

Har haft lite semester, 31 hela dagar. Det var länge sedan jag hade så lång ledighet, och det kändes som en evighet. Nu är det plötsligt bara tio dagar kvar…

Men trots att jag inte ”gjort” så mycket – så känns det ändå som jag hunnit med en del. Våren har varit hektisk, alldeles för mycket på jobbet och en känsla av otillräcklighet och djup otillfredsställelse. På gränsen till utmattning emellanåt. Men de sista två veckorna har jag haft möjlighet att fundera över livet och tingens tillstånd för första gången på ett tag, och det behövde jag.

Vill man skriva underlättar det inte att man har en vuxen son som sommar-kraschar på vardagsrumsgolvet i tre månader. All egentid blir extra dyrbar. Samtidigt kan man givetvis konstatera att det är kul att återkoppla, diskutera och vidga sina vyer med sitt barn. Vem hade kunnat tro att e-sport var så kul?

Vissa beteenden hos sig själv måste man ta itu med. Förra året slutade jag dricka alkohol helt och hållet. Året innan hade jag beslutat att inte social-dricka, så övergången var inte svår. Det jobbigaste har varit att hantera alla påhopp för att man inte dricker. Det är tydligen otroligt provocerande med nykterister,om de inte varit alkoholister innan, vem hade kunnat tro det?

Däremot handlar livet om prioriteringar och jag känner att min absolut högsta prioritet just nu är att skapa möjlighet för ett lugnare liv inom en rimlig framtid. Tyvärr styr man inte allting själv, och det som hänger över mig just nu är de nya pensionsreglerna som jag tror kommer under den här mandattiden. Frågan är bara hur övergångsreglerna ser ut. Vi som är födda 1958 är en liten kull, så det är inte första gången statsmakternas experiment drabbar just oss i så fall.

Ett steg i rätt riktning är att dra ner på onödigheter. Jag har börjat intressera mig för minimalism, hur mycket behöver man egentligen här i livet? Det kan låta märkligt att komma från någon som lagt ner en förmögenhet på kläder, men man måste ju lära sig någon gång? Jag har börjat leta efter intressanta artiklar på nätet, och återkommer i ämnet.

Resa är det jag fortfarande inspireras av och tänker fortsätta med. En dröm har ju varit att leva utomlands ett år efter pensionering. Den drömmen lever, men har fått annan inriktning nu när Brexit blir ett faktum. Var, när, hur är fortfarande mycket osäkert.

Skriva – absolut! Jag måste bara hitta tillbaka till den ursprungliga glädjen. När vardagslivets slit är övermäktigt pallar man inte ett måste till. Men det jäser av okläckta idéer i min hjärna. Och några gamla projekt som legat på hög är inte så kassa som jag trott.

På återseende!

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *