Samtal med giganter

2010-02-28 11.29.34

 

 

Jag har ganska nyligen upptäckt att Kulturhuset har en internationell författarscen, där man pratar författarskap och böcker med kända namn från hela världen.

Jag misstänker att ni redan har koll på det, men om inte så kasta en blick på Kulturhusets hemsida och se vad de erbjuder! I höst är det många spännande namn, men två av mina absoluta favoriter har jag redan köpt biljett till: Ian McEwan och Margaret Drabble.

”Kvarnstenen” av Margaret Drabble läste jag som tonåring, och nu inser jag att jag måste leta reda på den och några till av hennes senare verk för att läsa om.

Man kan ju fråga sig hur inspirerande det kan vara att lyssna på de redan utgivna framgångsrika, men jag måste erkänna att jag ofta går från sådana föreläsningar med massor av energi.

Fast när Alexander McCall Smith berättade att han skriver 1000 ord i timmen och har fått produktionsförbud av sin förläggare av och till, därför att han sprutar ur sig böcker, då medger jag att jag kände mig lite avslagen ett tag…

Semester!

I år har jag sen semester från mitt vanliga dag-jobb, och som jag har längtat! De sista två veckorna har varit en plåga, även om jag samtidigt måste medge att det är trivsamt att umgås på kafferasterna i det mindre formatet med de få kollegor som är kvar. Samtalet blir mer personligt då.

Nästa år ska jag banne mig se till att ta semester tidigare och helst också åka långt bort! I år blir jag kvar på hemmaplan större delen av tiden för att hjälpa sonen flytta till annan ort, men det blir mycket tid att skriva också. Så givetvis sitter jag här och bloggar istället…fast jag kan ju alltid skylla på att det ingår i jobbet som blivande författare.

Jag har mycket att grubbla över också.

Eftersom jag inte kom in på skrivarkursen måste jag fundera över om jag ändå ska försöka förhandla mig till lite skrivtid, eller spara det till våren och söka ett gäng nya kurser. Jag är bara så medveten om att tiden rinner iväg och att jag inte gör det jag egentligen vill göra…å andra sidan försvinner sonen, och då blir det kanske eoner av tid att fylla? Är det då värt att gå ner i arbetstid och lön (om chefen nu går med på det, vilket inte är alldeles säkert)?

En annan fråga är feedback. Jag gick ju en skrivarkurs för ett par år sedan, och det var en jättekul upplevelse och en riktigt bra grupp. Men är det rätt väg nu? Jag har tagit kontakt med en skrivar-coach för att kolla lite om det klickar. Gick ju några online-kurser för ett par år sedan men den gången var det helt fel. Ingenting fungerade – varken gruppen eller läraren, och det fick snarare en negativ inverkan på skrivandet.

Nåja, man kan ju inte veta om man inte har försökt, eller hur?

Inget roligt besked

Tja, lite långnäsa blev det. Kom inte in på skrivarkursen jag tänkt och hoppats på till hösten. Men när den första besvikelsen lagt sig beslutade jag mig för att det kanske var lika bra. Bortsett från att jag nu inte har ett giltigt skäl att gå ner i arbetstid för att skriva.

Så jag tar nya tag och började med att köpa lite bra litteratur att fylla på inspirationen med. Sedan flyttade jag skrivbordet till en vägg.

Även om Stephen King kanske inte alltid har rätt, så är det ju dumt att chansa.

I avvaktan på besked

Idag har jag tagit ut hela manuset på papper i det skick det befinner sig just nu. Mest för att få en överblick över var det saknas material. Jag hör nämligen inte till de som skriver kronologiskt.

Eller…

Jag skriver ju synopsis först och sedan första kapitlet med anslaget till historien. Det är lätt som en plätt. Men sedan… hoppar jag som en liten kanin mellan alla kapitel allteftersom de olika scenerna dyker upp i min skalle. Har väl inte visat sig vara superduper-produktivt, men det är det enda sättet för mig.

Just nu har jag hela historien klar för mig, och det är dags att jobba in den dramatiska kurvan och fundera över vändningar. Jag kan i alla fall ana ett ljus i mörkret. Just nu är det väl bäst att tillägga, tomorrow is another day.

 

Magi i ord

Jag läser Stephen Kings Att skriva och i ett stycke talar han om hur orden i vissa sällsynta fall blir magi. Han pratar om Tolkien och Dickens, men det finns ju många.

Jag fastnade i tanken:Vilken författares verk skulle jag vilja kunna säga att jag skrivit?

Den klassiska veckotidningsfrågan till författare, jag vet, men eftersom ingen veckotidning kommer att ställa den till mig så gör jag det själv.

Svar: Det finns massor men Melissa Banks Flickornas handbok i jakt och fiske ligger bra till liksom Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes.

Kanske är det inte de ”typiska” mästerverken, men böcker som man aldrig, aldrig skulle göra sig av med och som fortfarande väcker samma starka känslor efter tio genomläsningar – de är i mina ögon alltid mästerverk:)

Sida 1 av 212