En lång räcka med dagar…

…som tar slut alldeles för fort. Semester.

Jag har tagit sen semester i år, och just idag längtar jag nästan tillbaka till kontorets väl ventilerade utrymmen med airconditioner! Fast inte riktigt, förstås.

Så här i början på ledigheten, när man inte hunnit släcka ner stressmotorerna riktigt, så är det så mycket man vill hinna och göra. Allt det där man aldrig hinner resten av året, ni vet. Skrivandet kan man ju verkligen ge sig hän åt, samtidigt som familj och vänner också ska få ta tid. Och man behöver fylla på skrivarbatteriet också, med intryck och samtal och funderingar.

Planen är att hinna ett rejält stycke över semestern, så att den första versionen ligger klar 1 oktober. Tror att jag haft sådana planer förr, men man kan ju alltid försöka, eller hur? Jag ska i alla fall börja med en rekognoseringstripp med Älsklingen, som tappert lova följa med in i Bergslagens mörka skogar. Det var där jag fick första ideen till boken, och det var ju ett tag sedan… Dags att fylla på med det som jag har absolut svårast för när jag skriver – miljöer.

På gång igen

Det är alltid lika knepigt när man varit borta från skrivandet ett tag, särskilt när livet har kommit i vägen. Med mammas begravning, dödsboet som ska fixas, trassel på jobbet och sonen som gått och väntat på antagningsbesked har allting annat hängt i luften.

Jag tycker att man får unna sig det. Visst ska man försöka skriva varje dag och allt det där, men man ska ju helst behålla sin psykiska balans också, och det kan ju bli lite för mycket krav eller hur? (mer…)