Den underbara historien

Alla romaner börjar med en berättelse eller historia. Jag tror att vi som skriver, och som absolut måste skriva, gör det för att få ut de där historierna ur huvudet och kunna släppa dem. Jag fungerar i alla fall så.

När historien börjar har jag ingen tanke på läsaren, eller förlag och kritik och allt det där andra. Jag tänker bara på min historia och hur jag ska få ner den i ett dokument (jag höll på att skriva papper, men hur ofta skriver jag på det nu för tiden?). Sedan börjar jobbet. (mer…)

Synopsis eller inte?

Personligen är jag en stor vän av synopsis. Jag säger det på en gång, för jag vet att det finns olika uppfattningar i ämnet.

Med synopsis menar jag en sammanfattning av hela historien, som jag skriver innan jag faktiskt sätter mig ner och börjar jobba med texten och som blir min ledstjärna i skrivarbetet. Men hur kan det fungera? undrar nybörjaren, hur kan du veta historien innan du börjar skriva? (mer…)

Plats att skriva

Molly 1024x768

Jag inser att jag skrivit väldigt mycket om att få tid att skriva och att bli publicerad, men väldigt lite om vägen dit. Men med tanke på att jag inte lyckats bli klar med min roman än, så anser jag inte att jag är världens bästa skrivarcoach. Jag kan egentligen bara berätta hur jag själv gör.

Å andra sidan så har jag förstått att många självutnämnda skrivarcoacher inte heller någonsin har publicerat en färdig bok, så egentligen befinner jag mig väl i gott sällskap!

Så av den anledningen tänker jag ägna några inlägg åt lite peppning med tips och råd till den som tänker sätta igång. (mer…)

Välkommen till Windsor!

image

Särbon och jag har några lediga lata dagar i Windsor, strax utanför London, kanske mest känt för sitt slott. Vi lyckades faktiskt fånga vaktombytet på bild, vilket var lite kul eftersom det inte sker varje dag så här års. Naturligtvis ska vi kliva in på slottet, men just idag är det stängt för evenemang.

På en liten ort som Windsor vimlar det inte av bokhandlare, och även i England lider branschen så sakteliga sotdöden. Jag var igår inne både på Waterstone och W.H.Smith i jakten på Lucy Dillons senaste plus ytterligare en som jag missat att köpa. Trots att hon är en storsäljare i pocketformat hemma i Sverige, så visade hon sig vara tämligen okänd här.

Jag hade ett ganska intressant samtal med kvinnan på W.H.Smith som förklarade att hennes kedja har för vana att satsa stenhårt på bästsäljarna, vilka varierar från butik till butik. Det låter lite sorgligt faktiskt, att läsarna bara ska få det gamla bekanta i hyllorna men aldrig introduceras till nytt och spännande ens i den bästsäljande genren.

Något man däremot kan i England är klassikerna. På Waterstone gick jag på jakt efter Georg Orwells 1984 till sonen (en uppgift i skolan, annars skulle det inte bli ett ord läst!) och hittade både den och mängder av andra klassiska godbitar.

Som vanligt kommer väl mitt bagage att väga ett ton på grund av alla böcker jag köper och hoppas hinna läsa!

Så när blir man författare?

2013-11-01 09.18.13

Jag har läst lite klämmiga inlägg lite varstans i bloggisfären som i princip går ut på att alla som skriver kan kalla sig författare. Jag håller inte med.

Det är givetvis upp till var och en att kalla sig vad som helst. Jag har t.ex. en fullständigt oseriös blogg där jag lägger ut bilder på mig själv i olika outfits. Så jag kan kalla mig fotomodell.  Och när jag lägger ut bilder på mina frisyrer så är jag givetvis hårstylist? (mer…)